Plötsligt händer det, jag blev sjukt besviken igen! Pressbyrån? Skärpning!

Och mitt i när jag skrev förra inlägget så får jag upp att Sveriges första Trissbutik har öppnat här i Stockholm, WTF!? En TRISSBUTIK!? En butik till skraplotter tänker jag då, men nej nej! Det är en helt vanlig pressbyrå med ett annat skal bara... Som om jag skulle sätta nokiaskal på min älskade iphone och säga att det var en lumina (tack och lov att man inte är lika dum som pressbyrån ;) ) Haha! 

 
Kollade med Pressbyrån på FB också, och nej; utsidan går INTE att skrapa på... Alltså vem kom på världens sämsta idé!? Haha jag gillar att ta åt mig som tusan och bli riktigt upprörd över det här! Undra om man ska gå förbi Sveavägen och klaga lite! Hahaha! 

Promenad med Twilight, Stan Lee och Jane Austen


Som jag skrev i förra inlägget så skulle jag gå en promenad slinga som heter "lugna promenaden", fick också reda på att i kommunen finns det flera "lugna promenader" Haha! Den jag gick var 4,5 km och gick mestadels utmed havet, supermysigt! Jag är verkligen förälskad i havet! Det beror troligtvis på min mamma, som älskar att åka till havet och vi har sett havet från divrese ställen i Sverige, Finland, Norge och Danmark. Hon är helt förälskad i det och det har väl smittat av sig på mig. 

  Nåja, nog om familjen här kommer bilder:



Sådär då ska vi se om jag kan ta er igenom den här promenaden, ni som är så lata så ni inte orkar gå själva! Haha!
  Vi börjar med en lite mindre inbjudande bänk...


...gillar man inte den så är det bara att sätta igång att gå...

...och gå...

...och gå...

...och gå lite här med!

Sen kommer man hit och då kan man fortsätta gå...

...och stanna och titta på en liten liten ensam fågel som sitter på en sten, innan man fortsätter att gå...

...igenom en skog...

...över ett par plankor (haha väldigt intressant det här va?)... 

...mellan lite staket...

...och sen, äntligen! När man kommit in i någons trädgård, då har man gått fel och får gå tillbaka...

...och gå över en bro istället...

...och gå...

...och för att slippa gå fel igen så kan man följa skyltarna....

...sen kommer man till den mest underbara lila glänta! Aaaaw så sött! Helt knalltgrönt! Här man man föreställa sig att Bella och Edward ligger och pratar om lejon och lamm (haha okej alla unga tjejer borde förstå)...

...fast just idag var det lite för blött för det...

...då kan man istället fortsätta till havet igen för att...

...you guessed it, fortsätta gå! Här blåste det en väldig massa och jag funderade på hur bra det här skulle kunna gå egentligen, men jag tog mod till mig och fortsatte...

...att gå!

  Och medan jag gick där i blåsten och med havet som för tillfället mest var ett litet sund, så kom jag (självklart) att tänka på hur det skulle vara att bo där ute, det fanns dem mest fantastiska hus där! Med tennisbanor, enorma trädgårdar och pooler, jag hade helt klart kunnat tänka mig att ta bort en tennisbana och slå upp ett litet mysigt stall där istället, halva trädgården kan bli hage och ridbana (så stora är de trädgårdarna!) och istället för att gå och gå och gå och gå så hade man kunnat rida och rida och rida och rida
  Då kom jag ju också på att jag har inte råd med ett hur där! Det kommer inte räcka med ett nobelpris för att få runt det liksom! Så då måste jag istället gifta mig rikt, vem är rik nog då? -Iron man! Såklart!    Ha! Dum jag var som inte tänkte på det från början! :D Min hjälte, Tony Stark, är rik nog att köpa ett hus där åt mig samt smälla upp ett stall och lite sånt småplock :D Fast han gillar ju att surfa.. Äh, det kan han ge upp! Eller så kan han flyga till Australien och surfa där istället! Perfekt bulletproof plan ju! 

  Så här är ett par förslag på hus jag hade kunnat tänka mig (alla har såklart privat strand och brygga till havet):


Det här var min ABSOLUTA favorit!
  Åååhåå så fint det här huset var! Det kändes som om man steg in hos Mr. Darcy och Elisabeth Bennet (Mrs. Darcy sen typ två hundra år tillbaka -.-) när man knallade runt deras stora gård. Supervackert! Haha man ser kanske inte så mycket på bilden men det var superfint! Kändes lite halvdumt att stå och ta kort på folks hus, men vad gör man inte för att dela med sig av sina tankar till er läsare? 

Nu blev det här ett superlångt inlägg med Twilight, Stan Lee och Jane Austen referenser haha! Hoppas att någon hängde med för nu tog promenaden slut. 



Vett och etikett i en värld av SMS?

  Tjaa tjaa bloggeeen, Nikita in tha house! Hahahahahaha shit, måste skratta lite åt mig själv, vänta lite. 
 Hahaha! 
 
  Sådär :) Sitter i min säng, halv 12 på natten till söndag och käkar saltapinnar. Köpte saltapinnar från Coop, VÄRDELÖSA! Köp aldrig såna! Det smakar bränt, är de smala och inte det minsta salta. 
  Nåja, idag ville jag ta upp det här med sms. Jag tror att alla har en egen sms-personlighet, helt på riktigt! Min mammas sms personlighet kan beskrivas så här: 
 
Oj nu fick jag ett SMS. Det är nog ett av mina barn, jag ringer Nikita och kollar vad hon vill.
"-Ah, det är Nikita
-Hej, det är din mamma. Ville du något?
-Va? När då?
-Du smsade? 
-Haha nej mamma jag har inte smsat, vad stod det?
-Jag läste inte, jag tänkte att det är bättre om jag ringer istället."
 
Fast om jag ska vara ärlig så var det där min mamma för ett år sedan typ. Nu har hon lärt sig att använda sin mobil mycket mer! Hon har till och med lärt sig att skicka bilder, svara på sms och läsa och skicka mail via mobilen. *Paus för applåder* För något år sedan kunde det se ut så här när hon försökte smsa:
 
"-Hej mamma! Jag är hos en kompis, jag kommer hem senare. Är det något speciell tid du vill att jag ska vara hemma?
-K"
 
Japp, Ni läste rätt. Ett "K" kunde man få som svar. Ibland tror jag att det var min mamma som startade "K" trenden, haha! 
 
  Nog om min mor som vi alla beundrar och över till mig. Min sms-personlighet är lite annnorlunda, alla som umgåtts med mig vet att jag kollar alltid mobilen på en gång när jag får sms. Att svara däremot är ju något jag sällan orkar göra, haha! Det kan ta mig flera timmar, ibland dagar, innan jag orkar svara på värdelösa sms som "Vad gör du?". Det här driver alla mina kära vänner till vansinne och idag tog en kompis hem ett pris haha!
 
Igår fick jag ett sms halv tre på natten där det stod "Är du vaken?". Lagom oskydligt sms, right? Nåja, jag läste det och tänkte "Alltså klockan är ju jättemycket, jag borde inte vara vaken". Så jag svarar inte utan går och lägger mig istället. Idag på eftermiddagen fick jag ett nytt sms från samma person där det stod "Nu vet jag att du är vaken för du uppdaterade på FB just! Varför svarar du inte mig för? Ska du ignorera mig länge eller? Aja!" 
  Haha, när jag läste det visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag skrattade tills jag grät helt enkelt. 
  Till saken; jag kollar alltid sms, är det viktigt, har jag tid och lust så svarar jag. Svarar jag inte så går inte världen under! Om jag fått sms under natten där det står "Vaken?" eller "Vad gör du?" så svarar jag inte när jag har vaknat, för vad personen än ville så lär det ju inte vara aktuellt längre 4-5 timmar senare.
 
"Är det viktigt så ringer man väl och om det är något spciellt personen vill så skriver den väl det och inte "vaken?" så då var det väl inget viktigt"
exakt så är min teori om SMS. Så då fungerade det inte i mitt huvud att personen som undrade om jag var vaken igår natt blev så sur... Sen slog det mig! Problemet ligger inte i SMS utan i PMS! Att jag inte såg det tidigare! Suck... Det hade ju sparat ganska mycket utav er tid så ni hade sluppit läsa allt det här.... Sorry :D Haha! 
  Nu ska jag tugga i mig ännu en äcklig pinne och sen är det sleeeping time! 

Kommunalt

"Åh nej! Inte ett till inlägg om att åka med SL, det räcker nu!" Tänker ni nu, heller hur? Och då tänker jag "Jaa jag kan läsa tankar!" haha nog om det!

  Jag tänkte prisa SL för att de så ofta är i tid när jag kom på allt jag stör mig på när jag åker kommunalt, var jag än bor så stör jag mig på samma saker. T.e.x. när man ser något klia sig på näsan om och om igen och själv så försöker man titta bort och så tänker jag "nej gör det inte, gör det inte, gör det inte, han gjorde det!" och då vill jag gå fram till människan och berätta att även om han diskret tittar ut genom fönstret så ser vi här inne i bussen att han petar i näsan!

 

  Vad stör mig mer, hm... Ja klart! Folk som pratar onödigt högt i telefonen och när man väl är kan gå av bussen så funderar man på om man åkte buss eller lyssnade på en telefonkonferens mellan en person och personens terapeut?

  När man råkar hamna på samma buss som personer som har ett behov att berätta om allt de någonsin varit med om, då trycker man in sina inear hörlurar så långt in i hörselgången som möjligt, höjer volymen och blir en sån irriterande person som vickar med huvudet, klappar med handen på sitt knä eller stampar med foten i takt till musik som inte passar vad alla andra lyssnar på. När jag stöter på en sån person som vickar/klappar/stampar i takt med sin egen musik så blir jag lite rörd och tänker "ååh min soulmate.."

  Precis i den mysiga stunden så kommer det en kille (gärna med utländsk härkomst men det får man inte säga så det sa jag inte) som stannar vid ens plats, jag ser att han pratar men man borde inte få störa i en så bra låt som jag lyssnar på ju! Godhjärtad som jag är så tar jag ut en plupp som strömmar musik, ur örat och ler så vänligt jag kan mot personen jag vill slå till för att han stör när han säger: är det ledigt här?

  "Va!? Ser han inte att min väska sitter där?" återigen är jag godhjärtad och säger: Mmh visst. I mitt huvud lägger jag till "precis som alla andra typ 50 sittplatser i bussen!" Plötsligt blir man nästan tvungen till att höja volymen ännu mer -.- och jag gör det tydligt så killen fattar att jag kanske inte kan hindra honom från att sitta på en allmän sittplats men jag kan dränka hans "så var är du påväg?" med min höga musik som han redan förstört en gång.

  När man sen äntligen går av så ringer såklart en kompis och när jag svarar: "Aj som tusan! Vänta måste sänka, har högsta volym för det var en man som inte kan vett och etikett som gjorde mig irriterad, en kvinna som var på terapi i bussen och någon kille som prompt skulle sitta bredvid mig så jag tror jag sprängt mina trumhinnor." då inser jag att det nog, av alla på bussen, var jag som behövde söka hjälp... Haha!

Så hur ser era bussresor ut?

Rådjur

Rådjuren i kommunen där jag bor är helt helt helt (nej jag stammar inte jag ville bara att ni inte skulle missa det ordet) respektlösa. De kan inte bry sig mindre om människor! Mitt på dagen käkar de upp trädgården och nu stannade jag för att ta kort på det och vad gör de då? Jo självklart så vänder de på huvudet och ger mig världens bitchblick, man kan riktigt se hur de ba: Alltså du stör mitt i maten, hallå! Vad håller du på med?

  Innan jag flyttade hit var jag lyckligt ovetande om hur uppochner världen är :O haha!

  I vilket fall, idag hade vi så sjukt fint väder så man kände sig tvungen att gå ut. Som om vädret skulle bli ledset annars, var ligger logiken i det? Undra om det börjar regna om man inte går ut när det är fint...? Och vädret ba: Ha! Där fick du, försök att gå ut nu då! Nu när du måste iväg och köpa mer jäst till bakningen! ...eller ja... Nä, fast jag brukar glömma att köpa jäst. Eller glömma och glömma, jag är i affären och tänker "Japp då är jag klar och går mot den coola självbetjänings kassan. Nej oj jag skulle ha jäst också! Fast nu orkar jag inte det, det tar ju mer energi att stanna, vända och gå åt fel håll igen bara för lite jäst... Äh jag skiter i det. Perfekt nu känns det bra när det är bestämt."

  Så kommer jag hem och sitter och rullar tummarna tills jag kommer på: "åh jag var ju och handlade innan så jag kan baka bröd idag! Perfekt! Då ska vi se... Jag behöver ägg, margarin, jäst, jäst? hm, påminner om något. Nåja, ägg, margarin, jäst, ah just tusan jäst var det som jag var för lat för att köpa! Åååååh blir så trött på mig själv, vad tänker jag på? Äh svamp har vi i trädgården, de funkar nog lika bra! :D ??? Åh -.- " Haha och så ser det ut i mitt huvud när jag inte köper jäst! Hoppas att Ni antecknar! ;)

  Haha det är ju så skönt att jag inte bara babblar på och skrivet helt om otroligt tråkiga saker som rådjur och att handla på min blogg... Undra om man kan få pris i babbel? Fast skulle inte jag prata om hur fint väder vi har idag? Hur hamnade jag på Coop för att köpa jäst? :S

 Skulle skicka iväg ett mail den här månaden också, haha åh nej hör ni hur lat jag är!? Någon gång på dessa fyra veckor skulle jag ha fått iväg ett mail... Haha aja jag skrev det idag i alla fall! Så då kan de läsa på måndag och så är det fortfarande juli :D perfekt. Jaja nu ska jag ut i stallet i alla fall så jag kan åka hem och lukta häst medan jag ser på OS invigningen ikväll med min kära bror. Som förövrigt vaknade nu vid sex på kvällen och ringde och frågade var jag är, haha där har vi en som inte sover en tredjedel av sitt liv! Mer typ halva, eller tre fjärdedelar till ock med? Haha jaja nu ska jag bråka med appen så det här inlägget kommer upp!

 

Mitt i natten inlägg

Ligger i sängen, ett på natten och försöker tömma huvudet på skit som sker. Idag (söndag) gjorde mamma jordgubbstårta :D Hanna J vann BB och jag började brodera ramen runt min gravida kvinna. Haha fullt normal söndag, på onsdag blir det helg igen!
Ibland föreställer jag mig att du står bakom mig och ser på mig, jag vänder mig aldrig om då för då försvinner känslan av din närhet. Finns det någon annan som är lika töntig som mig? :)) Haha :) sov dags nu, imorgon ska jag posta kort :)

Löser ett stort problem åt Sverige

Näe vad är det här! Försvarsmakten har just nu som krav att man ska ha godkända gymnasiebetyg för att kunna välja ett yrke inom försvaret. Alltså man ska ha klarat grundkurserna i matematik, engelska, samhällskunskp och svenska om man vill bli anställ militär.

 

Nu vill de sänka det till bara godkända grundskolebetyg!

Puckon!! Vill vi ha fler som tar sig ur gymnasiet kan inte alla sänka sina krav! Dessutom känner jag mig inte säker på om jag tycker att det skulle kännas så säkert om de som leder det svenska försvaret inte ens gått ut gymnasiet. Aldrig! Skärpning nu! Målet för en starkare framtid för Sverige är att sikta på att så många unga som möjligt tar sig ut ur gymnasiet med godkända betyg, hur ska vi annars bli ett starkt land att räkna med i framtiden också??

 

Jag förstår att de kanske inte är tillräckligt attraktivt att bli anställd militär idag men de "löser probelmet" på fel sätt!

Men Nikita, okej. Vad är rätt sätt då? Jo, ehm..? Haha, skojade bara! Jag har faktiskt ett eget förslag. Ut i högstadieskolorna med ett par från försvaret, unga, positiva och pigga personer som kan representera försvaret och vad man kan jobba med där. Berätta den stora variationen av jobb, allt vad de kan innebära med allt från träna andra till utlandstjänser osv. Där med tagga de ungdommar som vill jobba inom militären och de som kommer på, tack vare det besöket, att de vill det. Ge dom en extra kick att bli positiva inför gymnasiet, ge de en guidelinje på vad de bör läsa på gymnasiet för att bli attraktiva inom militären och ge dom där med också en dröm, ett mål som är satt efter gymnasiet. Man tar sig igenom tre år på gymnasiet mycket lättare om man har ett mål med hela grejen, om man vet ett konkret svar på "varför går jag till skolan och pluggar varje dag?".

 

Så, då har jag löst dagens problem ;) Nu blir det ett nytt inlägg om något helt annat istället ;) Hang in there!

 

"Haha! Din korkade blondin! Du klarar ju inte ens att bli kysst!"

Varför tar jag nu bort det som skulle bli ditt?

Svaret är det samma som förra varför, minns du det?



För att du fick mig att om även bara för en natt, lita på livet.
För att du får mig att glömma att jag är sjuk.
För att du får mig att glömma hur ont det gör.
För att du på bara en vecka kunde röra mig utan att jag ville gå.
För att du är du och du är dig själv. För att du lät mig uppleva det en gång.

 

 

När du är onykter är du den mest ärliga människan...

...som jag någonsin har träffat. Det här är varför jag INTE dricker alkohol:
Jag har sett så många kärleksförklaringar på fyllan och jag har sett ännu fler separationer. Det är inte kul, kan du inte säga det nykter så kanske du inte skulle säga det påverkad heller? Nej jag vet, ditt omdöme är SÄMST när du är påverkad. DET ÄR INGEN URSÄKT! Du hade valet att inte dricka, att inte bli påverkad ergo att inte tappa ditt omdöme och göra bort dig.
Ändå råder jag inte hela världen till nykterhet, nej.
  • Kan du hantera det?
  • Vet du hur mycket du kan hantera?
  • KAN du själv sluta innan det blir mer än vad du kan hantera?
  • Svarade du ja på alla tre frågor? Fortsätt då till nästa fråga, svarade du nej på en eller flera kanske du ska ta reda på lösningar innan du dricker igen.
  • Svarade du ärligt på alla fyra frågor? I så fall; drick på.
Så enkelt är det, sedan finns det andra tumregler också. T.ex. drick inte för att må bättre utan för att må ännu bättre. Tror den frasen är ifrån en film, upplys mig om vilken om någon känner igen det. :)
Tillbaka till vad jag skulle skriva om, alkohol och förhållanden. Kom igen, att presentera någon som "en jag blev ihop med på fyllan" är aldrig moget. Inte ens när man är för ung för att dricka.
Jag gillar att säga det med en bild så här kommer vad jag tycker:
Och så enkelt var det. Måste du bli full för att kunna uttrycka att du trots allt puckat vi har gjort åt båda håll, varken du eller jag är oskyldiga, ändå tänker på mig så kanske du inte är redo att uttrycka något alls för mig.
Om du på fyllan skulle kunna fråga ut mig på en dejt men inte nykter. Vad ska du sen göra på dejten då? Vara full hela tiden? Nej, tack.
När vi ändå är inne på "regler" i att komma nära mig, att köpa mig är inte godtagbart. Jag vill inte ha en lägenhet av dig! Okej kanske om du köper en bostad och ber mig bo där med dig. Men när du säger att för min trohet mig dig så får jag en lägenhet 30 mil ifrån dig!? Inte rätt. Du kan inte heller köpa ett godkännande av mig. När jag säger nej, du FÅR inte röra mig. Så får du fråga varför, de flesta vet redan att det kommer ingen få svar på, någonsin. Fast du får verkligen inte svara: men om jag köper den där klänningen/ringen/klockan/what ever till dig då? Köp på du men du får inte röra mig för att du spenderar flera tusentals kronor på mig. Det är inte därför du inte får röra, okej? Pucko är du ibland :)
Det här var tre exempel på tre killar som misslyckades i vanlig vett och etikett. Alla tre är kvar i mitt liv, ingen av de ha kommit nära mig. Jag vet att Ni killar som har gjort de här alla tre besöker bloggen här är sanningen: Dejtar man är man inte i ett fast förhållande, dejtar man är man inte bunden till någon, man kan inte vara otrogen mot en dejt. That's it och förlåt att jag använde Er som dåliga exempel. :)
Tillbaka till början, så här enkelt är det. Jag dricker inte alkohol för jag ser inte nöjet i att förlora min självkontroll någonsin. EN påverkade mig så att jag tappade min självkontroll och jag sa fel saker, betedde mig fel och han kom åt delar av mig som inte ska gå. Det låter hårt men kom igen, han var inte en så nära vän.
Av samma anledning har ingen kille sovit i min säng. Jag gör det inte för jag har inte min självkontroll i sömnen eller som nyvaken.
Jag är inte så perfekt som jag verkar men jag är i alla fall jag. :) och det är kul att läsa, haha!
Jag har en fråga kvar; Vad är det hos dig som är så tungt att alkohol ses som det enda som lättar din börda? Snälla förklara det för mig.
Rätt person kommer nog att ta åt sig av den sista frågan, han är bra på det. Men gör fel person det så gör det ingenting. Jag har en omättlig nyfikenhet.

Jag har en känsla av att det var min sista dröm om dig

Som alltid när jag drömmer om dig så är vi utomhus, den här gången är allt runt oss tomt.
Det är ingen scen runt oss, bara en stor asfaltsplan, mer än den minns jag inte.
I alla fall så står jag där själv först och känner mig riktigt vilse, men så fort du dyker upp i närheten så vet jag genast vad jag gör där.
Lång historia kort; Du rör min kind, jag ryggar tillbaka och backar sedan från dig ett par steg. Jag har bett dig att låta bli det där så ofta, ändå fortsätter du. Du kommer närmare och förvarnar mig om att du vill kyssa mig, med din ena hand mot min kind och den andra om min midja så förverkligar du din plan. Lätt, lättare, lättast... En sekund till och jag hade svävat iväg, istället släppar du och jag känner mig tyngre än någonsin. Mina ben bär mig inte och jag faller ihop, det gör ont. Av någon anledning skakar jag riktigt mycket men slutar när jag ser upp på dig. Plötsligt är du minst 2 meter lång och tittar ner på mig och skrattar. "Haha! Din korkade blondin! Du klarar ju inte ens att bli kysst!"
Sen går du, jag är fortfarande tyngre än bly och kan inte ställa mig upp, men jag vill inte följa efter heller. Jag kände för att vara kvar där nere. Sen kommer det tusen bilar och ställer sig i en stor oval runt mig, fast jag är inte i mitten. I mitten står du och ler som alltid. Så vackert. För en halv sekund känner jag mig lätt igen, tills jag inser att det är inte mig leendet är för. Jag ser mig omkring, sen ser jag på dig. Då står du med ryggen mot mig med en tjej hängandes mot dig. Allt jag ser är att hon har ljust hår. En äldre kvinna står längre fram med en bibel i handen.
Ni gifter er! Okej, tänker jag, du har hittat den rätta, jag vill gratta dig. Önska Er all lycka till i framtiden, men jag är tyngre än någonsin, sedan går marken under mig sönder och jag faller.
God natt prinsessa, det är dags för en drömlös natt nu tack!

8 veckor och över 2000 sms senare...

...så känns det fortfarande. Men när jag säger 8 veckor högt så inser jag hur lite tid det är, har vi inte känt varandra längre? Varför kan du då läsa korrekt mellan alla rader jag skriver? Hur kan du då se igenom alla mina patetiska försök till att modifiera lite med sanningen om vad du är för mig? Som tur väl är så är det bara du som ser det, ingen annan ska förstå.
2573 sms ligger, skickade mellan oss, i min inkorg, vad har vi skrivit så mycket om egentligen? Jag minns inte, jag vill inte föra minnen till ytan igen nu när jag äntligen lyckats dränka de. 2573, varför blir jag fortfarande glad när jag får sms från dig då? 2500 bevis på att jag borde ha hunnit skärpa mig, men jag ler fortfarande ändå. I hemlighet gillar jag det också, att jag har något som får mig att le. Tack.
En bil jag och hunden träffade idag :)
"Du har för starka känslor, det är bara det!
Kan du inte försöka att vara lite normal i alla fall?"

Jo, jag ska väl ta och försöka, snart...

Det har gått några veckor nu...

Det har gått några veckor sedan terrorattentaten i Norge och det har sjunkit in i mig med vid det här laget. Det hände verkligen! Jag har ägnat ganska många timmar åt att läsa det mesta mellan himmel och jord som handlar om Andreas Behring Breivik, för att försöka förstå hur en människa kan göra så. Hans manifest förklarar faktiskt en hel del men det är ändå svårt att förstå att den här människan är psykiskt frisk. Han har till och med fått en egen wikipedia sida...
Media börjar gå tillbaka till sitt vanliga också, men lite då och då dyker det upp bilder från Norge, liknande denna:

Jag skulle vilja bidra med lite skönare bilder till det här hemska. Den här bilden hittade jag och mer klockrent blir det väl ändå inte?

Ska jag...? Ska jag inte? Vill du ens ha den?

Ska jag...? Ska jag inte? Vill du ens?

Om och om igen upprepar jag orden i mitt huvud medan jag snurrar nyckeln mellan fingrarna.
"Hej, jag har en sak till dig... Jag vill att du ska ha den innan jag åker."
Men sen tvekar jag... Ditt nummer står redan på displayen men jag trycker aldrig på "ring", jag vågar inte. Jag vill inte höra din röst, jag vill inte att den ska få minsta chans att påverka mig igen. Osäkerhet. Jag ler när jag tänker på det, även om allt känns fel så ler jag fortfarande. Haha!
Det känns som om nyckeln har legat i min hand förevigt redan, jag ser det som din nyckel. Ändå ger jag den inte till dig, varför tvekar jag? Allt var ju så lätt tills du skulle börja förstöra inom mig, riva upp minnen och smärta. Jag vill bara ha kul mina sista två veckor i stan, var du tvungen att blanda in en massa djupa känslor och diskussioner i det? Var det tvunget?
Jag förvånas inte om nyckeln glider in under min hud snart, eller bara försvinner i tomma intet. Vill du ha den?
Jag vill se dig lätt igen, lätta steg, ett leende som inte döljer något. Vad hände? Kommer det här hjälpa? Hjälp mig att veta om jag ska, eller inte? Ge mig ett tecken om du vill! Hjälp mig på något sätt. Snart åker jag, vänder ryggen till och jag tänker inte se mig om på det här igen. Det blir glömt sen, ska jag då passa på innan jag åker?
Ska jag...? Ska jag inte? Vill du ens?

Jag är rädd att du har börjat glömma nu...

Du minns inte längre hur mina ögon ser ut när jag ler va?
Jag saknar dig så otroligt mycket men du har aldrig tid för mig längre.
Efter ett par år... är det kanske dags att gå vidare då? Jag vill säga som i den där låten... att jag efter ett sekel fortfarande skulle vänta på vår tur. Men ju längre ifrån du går desto mer inser jag att det kanske är dags nu. Är våra stunder ihop över? Är de slut?
Du växer hela tiden och har så fullt upp med möten, samtal och sysslor. Snart har du säkert full koll på din ekonomi också, ge det max 5 år till. Jag vill töntigt säga att jag är stolt över dig. Även om du nu går utan mig så går du på rätt väg i alla fall. I flera dagar har jag försökt nå dig via telefon för att berätta hur stolt och glad jag är för dig skull. Berätta hur bra du är... Jag trodde att du menade det du sa i vintras... Jag ska väl lära mig att se andra än dig nu, eller hur? :) Haha du får hjälpa mig på traven lite sedan när du ändå tagit bort mig från det så länge.
Tanken på att vakna med någon som inte är du, finns inte i mitt huvud än... men ett år till så kan jag säkert det också. Var lite stolt över mig med då?     ...jag saknar dig så fullt och smärtsamt....
Har du kvar tändaren? :) Har du kvar boken jag skrev? När jag egentligen skulle överraska dig men det inte gick så bra, haha :) Det går inte alltid så bra med mig :) Kommer du ihåg i påskas? Sista gången? Kommer du ihåg hur ont jag hade? Så ont att jag inte ens kunde stanna hela tiden ut... Haha du är hemsk! :) Men nu tar alltså vår film slut här och mina eftertexter är snart slut med.
I så fall vill jag tacka dig. Jag vill tacka dig för att du stod ut med mig när jag inte gjorde det, jag vill tacka dig för alla kramar och alla gränser du har gett mig. Jag vill tacka dig för din ärlighet och jag vill framför allt tacka dig för att jag fick vara en del av ditt liv och din vardag. För allt du visade och lärde mig, jag vill påminna dig om att du är ovärderlig för mig och att jag aldrig sviker dig. Jag kommer stå någonstans i ett hörn och vänta på, drömma om, min tur.

Jag brinner när du invaderar mina tankar

Ännu en bild utan smink eller fixat hår. Det är för varmt för allt sådant. Just nu sitter jag seriöst och försöker googla fram hur man slutar bry sig fullt så mycket som jag gör, för det börjar snart skada mig att hålla dig så här nära och viktig inom mig. Jag oroar mig mer än vad jag borde med tanke på vilken roll jag har i ditt liv, men ändå... Om jag slutar, kommer någon annan att ta min plats då? Jag har redan gett upp att lämna dig så som du står nu, bara vända mig om och gå. Det kommer jag inte att göra. Lika mycket för din skull som för min, jag kan inte bara gå när du inte är perfekt. Frågan är om du spelade för tre veckor sedan eller om allt har hänt så här fort? Jag har i alla fall en hel stor tyst skog att gå runt och försöka lösa ut det här nystanet som jag inte ens ska vara en del av. Om du bara ville ta steget och komma hit. Eller låta mig få lyssna i alla fall. Som sagt, jag saknar trappan till kapellet när du berättade lite. Jag finns här, jag går verkligen ingenstans. Det betyder inte att du ska testa mina gränser utan att du ska ta hjälp av mig! Våga hoppa så lovar jag att hålla din hand genom hela vägen till perfekthet igen, för perfekt det kommer du bli. Du bränner mig fortfarande, låt mig få hjälpa.
RSS 2.0