Nikitiitaa

Ännu en bild utan smink eller fixat hår. Det är för varmt för allt sådant. Just nu sitter jag seriöst och försöker googla fram hur man slutar bry sig fullt så mycket som jag gör, för det börjar snart skada mig att hålla dig så här nära och viktig inom mig. Jag oroar mig mer än vad jag borde med tanke på vilken roll jag har i ditt liv, men ändå... Om jag slutar, kommer någon annan att ta min plats då? Jag har redan gett upp att lämna dig så som du står nu, bara vända mig om och gå. Det kommer jag inte att göra. Lika mycket för din skull som för min, jag kan inte bara gå när du inte är perfekt. Frågan är om du spelade för tre veckor sedan eller om allt har hänt så här fort? Jag har i alla fall en hel stor tyst skog att gå runt och försöka lösa ut det här nystanet som jag inte ens ska vara en del av. Om du bara ville ta steget och komma hit. Eller låta mig få lyssna i alla fall. Som sagt, jag saknar trappan till kapellet när du berättade lite. Jag finns här, jag går verkligen ingenstans. Det betyder inte att du ska testa mina gränser utan att du ska ta hjälp av mig! Våga hoppa så lovar jag att hålla din hand genom hela vägen till perfekthet igen, för perfekt det kommer du bli. Du bränner mig fortfarande, låt mig få hjälpa.