Nikitiitaa

Inte Sveriges bästa foto, men Ni ser ju idén i alla fall :)

Tillbaka till ämnet: naiv. Vacker. Hm, jag tänker fortfarande på det. Antalet personer som kallat mig vacker går att räkna på mina 10 fingrar medan de som kallat mig hora bara denna månaden säkert är dubbelt så många. Ändå sitter jag här mitt i natten och drömmer fortfarande om ordet vacker. Vacker är vad förlåt var för några år sedan, alla tjatade om att man ska börja säga förlåt mer och att förlåta. Nu tycker jag vi ska börja tjata fram ordet vacker! Jag vill leva för att träffa någon som kallar mig vacker. Det är just detta jag kallar naivt, fast ändå vill. Haha jobbigt läge. Jag är ännu mer naiv i att jag tror på allt alla säger till mig, därför gör det extra ont när folk säger saker de inte menar. Ännu mer ont gör det när personer säger saker som de sedan, efter ett tag, inte längre menar men berättar det aldrig. Hm.. "flumtext" hoppas Ni är för trötta för att fatta ändå :)

Jag ska förklara mig; när någon t.ex. säger: Jag ringer dig sen, okej.    För att avsluta ett samtal så ser jag det inte som ett sätt att avsluta utan ett löfte om en fortsättning. Att personen ska ringa, alla ser det inte så och då när jag väntar på att personen ska ringa (som aldrig händer) så blir jag bara otålig. Tillslut kanske man möts på stan eller något och så nämner man att personen skulle ringa, "-Va? Skulle jag, oj det glömde jag. Du kunde ju ha ringt.".  Jo, ja jag skulle kunna ha ringt men det hade känts som att jag stör, personen lovade ju att ringa. Haha ser något mitt naiva dilemma i detta? Haha sådant kan störa mig långt in på nätterna.

Och till exempel nu när en kompis sa till mig i veckan att hans mobil inte funkar och att han inte kan svara, då låter jag bli att ringa och smsa för det måste vara frustrerande om han inte kan svara och förväntar mig att när det ändras så låter han mig veta det. Ändå så uppdaterar denna personen sin facebook hela tiden med hjälp av mobilen, skickar in bilder, uppdaterar sin status och så vidare. Då sitter jag i kläm och vet inte om mobilen funkar igen eller hur det ligger till så jag skickar ett meddelande på facebook eftersom han tydligen kommer åt det i alla fall. Fast då får jag aldrig svar, trots att han loggat in flera gånger. Där sitter jag nu, undviker han mig? Varför? Tror jag för högt om mig själv när jag påstår att jag kan inte komma på en enda anledning till varför han skulle ha något emot mig? Jag förstår inte, så jag kan inte sova och kommer ingenstans med problemet.

Jag vill vara för vacker för att oroa mig, men jag tror inte någon är det.

I alla fall, drömmen utspelade sig i ett hus. I familjens hus i Finland tror jag till och med när jag tänker efter. Allt var mörkt hela tiden, tänk skräckfilms tema. Fast jag var aldrig själv rädd, som om jag visste att jag var bara där men inte skulle bli skadad. I alla fall, en familj (som jag var en del av, men tyvärr inte kommer ihåg vilka de var) skulle sova där, det var tydligt att de inte bodde där året om i alla fall så om vårt hus föreställde en hyrd stuga eller ett sommar boende eller något liknade kanske. På övervåningen i huset (som för övrigt är på två våningar med alla sovrum på övervåningen och vardagsrum, kök, hall, matsal, allrum och bad på första våningen) finns ett rum som vi har som förråd, det finns inget fönster där inne då det rummet var byggt av min morfar som förvaringsmöjlighet, i detta rum bodde det (i min dröm) tre bröder; en kort, en tjock och en lång (det var så jag höll reda på de). Bröderna hade ett extremt hat, jag vet inte varför men från att jag hoppade in i drömmen så kände man deras hat. I alla fall så en efter en så tog de alla familjemedlemmar och i första familjen dödades alla, inte jag. Jag träffade aldrig "bröderna" på så nära håll. Sen kom en ny familj, typ som att en level startas om i ett spel. Alla är på plats direkt, denna gången är jag lite mer med och nyfiken. Varje familj i drömmen har 2 barn, jag räknas inte, denna hade två söner. Jag satt med den ena sonen i vad som på riktigt är mitt sovrum och vi pratade. Sen sa han att det inte var någon fara, att hatet ska straffa alla utom mig. Sen kom en lång hand (tillhörande en av bröderna) och drog in honom i skuggor, rädd som jag är vågar jag inte ens gå efter för att hjälpa honom.

Jag kan ju passa på här att säga att hela drömmen är full av folk som skriker och gråter, det är som skrik i bakgrunden hela tiden, när huset ibland blev helt tyst blev jag livrädd.

Tillbaka till drömmen, den här sonen hörde jag skrika länge innan jag gick ner och såg hur mamman togs och mördades genom att de skar halsen av henne (jag tror att detta var det enda mordet jag såg, fast av bröderna såg jag bara deras händer). En massa blod, men sen kom sonen (den äldre som skrek) tillbaka, han hade som en rund typ USB-port fast rakt in i handen. Jag frågade inget och sen försvann alla och allt blod och en ny familj var på plats. Haha för Er som är trötta på läsningen så kan jag säga att detta är den sista familjen.

Hela denna familjen börjar på nedrevåningen av huset. Jag är snabb med att säga till dom att inte gå upp, att det är farligt där uppe, av någon anledning visste jag ju att de tre bröderna bodde där uppe. Livrädd och gråtfärdig satt jag mest i soffan och familjen flöt omkring runt mig och gjorde sina grejer, tänk Er typ Sims på snabbspolning; de bara gör vad de behöver och ska. sen gick den yngsta tjejen (alltså ett av familjens barn) upp och föll i trappan, död. Pappan i familjen blir rasande på mig och vill veta vad som är där uppe och jag kan inte svara honom utan stirrar bara på den döda flickan som om jag plötsligt blir mycket mer berörd av hennes död än någon annans, pappan springer upp, faller ner för trappan. Utan huvud (klassiskt Nikita, bra.... Haha) och den sista dottern för familjen och mamman skriker. Då kommer den där sonen som jag pratade med i familjen innan ner för trappan och de andra verkar inte se honom och går fram till mig och jag lovar att jag aldrig känt mig mer liten. Han sa att jag var snäll mot honom och att han klarade sig, sen kom en hand ur mörkret och tog honom igen. "Rädda de andra!" skrek han medan han försvann. Snacka om att känslan av värdelös var enorm där, men av någon anledning satt jag ju där med alla familjer och så jag gick fram till dottern och mamman och sa: "det är dags att gå nu". Så kramade mamman mig och jag lyfte upp barnet och vi gick bara ut, sen vaknade jag.

Detta har förbryllat mig i flera timmar nu. Hade jag kunnat rädda alla genom att bara gå? Varför gick jag inte från början? Jag gillar inte skräck ju? Eller kunde jag bara rädda två? Eller vad jag det goda och bröderna det onda, familjerna det neutrala? Kunde jag inte fått reda på det tidigare? Mina tankar har också gått till om jag hade någon sorts healande kraft och hade kunnat rädda fler om jag rörde vid deras skador. Jaja, jobbigt när en dröm fastnar så där.

Bilden är från filmen "A Nigtmare on Elm Street", en film jag inte sett men bilden ger exakt rätt känsla som jag hade i drömmen.

Vi börjar med att hoppa i favoritstövlarna (roa med blommor, självklart) och den största regnjackan jag hittar; pappas som han har utanpå vinterjackan. Utan att ha duschat eller sminkat mig gick jag alltså ut så här. Till bilden hör att jag har riktigt skön feber och ingen röst stark nog för människor att förstå, tur att hunden fattar.

Vi kopplar hunden också. Han är viktigast, enligt honom.

Sedan plockar vi fram: kruka (Irene det hette inte tegel :P mer det är tegelfärgat), vattenkanna med vatten, spade, jord och huvudrolls innehavaren: Hubert!

I med lite jord och vatten.

I med Hubbe och mer jord och vatten. Föresten här ser Ni lite av mina supersöta stövlar! :)

Sen får lilla hunden vakta medan jag städar undan allt och hittar ett bra ställe att ha krukan på.

Haha visst är han söt? Hunden alltså. Han sitter och tänker säkert: "Jaha, så nu sitter jag här som hon sa. Men varför ska jag sitta med det där trädet? Den har hon ju redan lekt med jättelänge nu, jaja hon nämnde ordet boll i alla fall. Hoppas hon kastar den snart"

Nu står han ute i sin nya kruka, nya jord och nya träkompis haha! Vi får hoppas att han trivs, igår mätte jag honom och han är 19,2 cm. Vi får se om han växer något inom någon vecka. Granar som växer = trivs. Haha min morfar har bl.a. julgransodling och har otroligt kul åt min som tar en gran av staten och planterar i en kruka. Så kan det gå :)

Som tack för hjälpen lekte jag en stund med hunden innan vi gick in. Nu har jag så ont i halsen och är så utmattad av feber att jag ska svimma i sängen. Extra tack till alla er som gillade på Facebook igår ang. Nobleprisrekord! :) Kram på alla Er som tror på mig ;)

Nu får vi se när Ni får se fler kort. :)

Jag råkar tippa över ett glas med äppeljuice medan jag satt vid skrivbordet, på golvet under låg (självklart) ett rosa silkespapper. "Åh nej!" tänker jag och tar och hämtar en trasa och ska torka upp det, när jag lyfter bort pappret däremot så vad märker jag? DET HAR FÄRGAT AV SIG PÅ GOLVET! Jag tar snabbt trasan, gnuggar, gnuggar, gnuggar. Det funkar inte! :'( Jag vill inte ha rosa fläckar på golvet :O

Så i ren panik skyndar jag mig till städrummet (haha ja vi har ett litet rum där alla städgrejer är) och plockar på mig allt jag tror jag hjälpa, som en sista utväg tog jag också med mig ren klorin.

På med någon konstig blandning av "Cilit Bang" som innehåller klor och Vim och sen var det bara att vänta. Medan vi väntar kan jag säga att jag gillar verkligen Vim kräm, men inte så många har den hemma av vad jag förstått? Alltså städskola: Allt blir inte rent med Ajax Allrent. Det doftar gott men det är lite allt. Köp såpa också! Vi har Grummes gröna (som Ni ser) men den gula doftar citron! De är mycket bättre för miljön också. Den funkar till allt från golv och skåp till skor  och mattor. Tillbaka till Vim, den är SUPER i badrummet mot typ smink-, tandkräm- och tvålrester i handfat och liknande, vi har den även alltid till vår duschkabin, till dörrarna. Super! Haha så, nu är jag klar.

Haha bara något att tänka på medan man väntar. Nu har vi väntat klart, torkar bort min kemiblandning och.....

...resultatet blev att jag fick typ en kvadratmeter riktigt rent golv och resten var... som vanligt. Haha, men det rosa försvann! Uppe i hörnet ser Ni förresten hundens bidrag, en tennisboll. För tillfället har han lagt två likadana i min säng, jättekul att lägga sig på. Då får man ont och kastar bort bollen, hunden hämtar och tycker att har man kastat en gång kan man ju lika gärna göra det en gång till, haha.

P.S. Ni kan ju lägga märke till att jag lade detta inlägget under "kreativt", jag tycker det var väldigt kreativt att färga golvet rosa i alla fall. Haha! D.S.

Hunden har just ätit förresten och vi har lekt med bollen i ett tag så nu ligger han trött och utmattad istället för stressad. Ett extra tack till Susanne som alltid lyckas lära mig mer om vår egna hund haha!

Det är lite komiskt när tikarna i området löper, för bara från mitt hus kan jag se 7 hus som jag vet har hund, vilket blir med våran inräknad, 10 hundar varav 3 är tikar. Gissa om de får sin uppmärksamhet...?

Just nu har vi en liten annan terrier som löper och tja, ta med vår hund ut så kan du få reda på de exakta platser denna hund har kissat på. Haha! Hoppas han börjar äta och leka igen snart bara, vill inte ha honom lös på vår uteplats längre ifall hon går förbi på vägen. Haha, i-lands problem :)

Jag vet att många är så nyfikna på storyn om resan jag och Johan gjorde igår och kom hem med varsin gran(!), men tyvärr får Ni vänta lite till för jag behöver få bilderna från Johan först. Håll er till tåls. Tills dess har jag en bild på granen min som bara ser ut som en liten kvist men den har alltså rötter och allt! :)

Här har vi undret ;)

Fler och bättre bilder kommer, jag har även väldigt få och halvbra bilder från min mobil som Ni kan roa Er med så länge

Kriminalvårdsanstalten Karlskoga

Johan, nu har vi nått Äspedalen

Haha This is where the magic happens ;) haha!

Förhoppningsvis har jag fått bilderna innan kvällen.

Glass och jordgubbar <3

Min nya absoluta favorit marabouchoklad. Mums!

Haha "störst, bäst och vackrast" måste ju få komma med igen.

Haha roooompa ;) Lillebror <3

Idag ser ut att vara en minst lika fin dag. Ut i solen med Er nu ;) Själv ska jag försöka klämma in en sova middags paus nu efter lunchen.

Så här ser det för övrigt ut på när jag ska göra ett kort, album eller liknande. Haha

Framsidan/första sidan på "kortet". På bilden syns jag som liten och min mamma.

Andra sidan, samma foto :)

Sista sidan. Detta kort/häfte ska alltså mamma få tillsammans med lyktan. Jag litar på att hon inte kolla på min blogg innan morsdag så jag känner mig säker på att lägga ut det här. Haha

Hoppas jag har gett er lite inspiration till olika sätt att visa uppskattning till Er mamma, kom ihåg att det bara är en vecka kvar i morgon.

Typ det första han sa till mig på MSN var min exakta adress och självklart åkte min pekare direkt till "blockera kontakt" knappen. Jag hade aldrig ens sagt rätt stad som jag bor i, så kommer han ur inget med hela min adress, internet är farligt farligt när man vet hur man ska använda det. Dessutom så sa han min skostorlek igår, snacka om creapy guy. Eller hur? Så varför gillar jag denna creapy kille så mycket?

Jo, han fattar mina skämt, haha inte alla som är så vakna i huvudet. Haha okej, ärligt så fattar han inte alla men det kan vi ha överseende med. Han verkar dessutom verkligen kunna respektera ett nej, han har kul med livet. Det är verkligen kul att hitta någon som står på jorden och har bara kul, någon som inte tar hela världen för seriöst. Efter lite tjatande fram och tillbaka igår i telefon fick jag svar på saker jag velat höra, han gillar mig. Han GILLAR mig! NÅGON gillar mig!? En snygg kille gillar MIG? Helt otroligt....

Just nu sitter jag och frågar ut honom på msn och bara väntar på att han ska svara fel och att bubblan runt oss ska spricka. En jobbig egenskap som jag har när jag mår riktigt bra och trivs med att prata med någon är att jag pratar med större frihet och därmed också ofta faller för "säga först, tänka sen", alltså jag försäger mig en hel del. Haha förhoppningsvis är det inget han reagerat på.

Vad föll jag för hos honom då? Varför svarade jag ens när han kontaktade mig? Helt ärligt... Hans hårfärg! Haha Ytliga Nikita ;) Men den är riktigt knallröd, sjukt coolt! Så vad föll han för för mig då? Vad fick honom att skriva till mig överhuvud taget? Tja... det är det ingen som vet.

Saker jag verkligen älskar med dig Johan:

• Hur vi mobbar varandra hela tiden. Jag för dina ljudeffekter, du för att jag inte kan alla töntiga dator förkortningar, jag för att du inte kan hänga med när jag tänker, du för mitt "Jesus tjafs" Haha! And so on...
• Att du aldrig är tyst, haha prata prata prata prata. Haha! Hittills har vi ju inte direkt slutat att ha något att prata om, haha!
• Att du har gått med på att jag är och kommer alltid att vara, smartare än dig.
• Haha jag kan ju inte göra denna listan utan att nämna ditt utseende så där har vi det.
• Att du respekterar när jag säger nej, vill jag inte svara så har jag anledning och du har (med lite kämpande) äntligen hängt med på det.
• Att du kan bjuda på dig själv
• Att du redan nu från början satte mig i centrum och jag finns verkligen som närvarande i dina tankar och funderingar om livet och framtiden.
• Du kan redan nu se igenom mitt totalt kassa pokerface när jag ljuger, du till och med HÖR det, haha jag kan ju inte komma undan med något längre...
• Att du redan tagit över i min hjärna och därmed är dina rörelser, uttryck och röst redan memorerade hos mig och använda varje gång jag slappnar av. Du sitter vid mig i bussen, i sängen, går med mig på promenaden, finns hos mig i väntrummet, håller min hand när jag inte kan somna. Varför finns du redan överallt? Hur kommer det sig att du tagit dig rättigheten till mitt medvetande? Jag saknar dig.

Nu är många uppdaterade på vad min extrema utmattning och trötthet de senaste dagarna beror på i alla fall.