Nu är det din tur att minnas!

Jag vet att jag bryr mig för mycket om dig men jag kan inte sluta heller. All saknad efter alla möjliga har väckt mina tankar om dig igen. Minns du hur rädd jag var när du kom och gick mitt i natten när vi var i Göteborg? Minns du alla gånger du tog mig till akuten? Haha minns du den gången när jag var säker på att taket kom närmare? Minns du när du bråkade med honom åt mig för att jag inte ville till ännu en man? Minns du att du har räddat mig ur ett liv in i ett helt annat? Minns du när du bodde där bland alla backarna och jag köpte mat till dig? Minns du när du bröt dig in på toaletten för att rädda mig? Minns du när du log när jag ringde dig? Minns du natten i vintras på ditt golv? När jag berättade hur tiden utan dig var? När jag berättade om allt skrikande, om alla tårar, kliniker, mardrömmar och brev. Jag skriver till dig igen, minns du vad jag skrev när det var snö ute och vi satt i rummet med TV:n och filmerna? Minns du när du höll kvar mig till att stanna och se på när du läste? Minns du när jag sprang i vattnet och tappade mina akutmediciner? Minns du när vi stod på grusvägen och båda väntade på att den andra skulle ta första steget? Minns du när du höll mig och jag var din värld? Minns du när jag låg i snön och gråtandes räknade efter dig fast du aldrig kom...? Minns du hur du mådde när du läste om det? Minns du när du var sjuk och jag satt och räknade varje ärr du har, om och om igen. Jag kan alla fortfarande... :) En elefant glömmer aldrig ;) Haha jag är en tönt :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0