Kommunalt

"Åh nej! Inte ett till inlägg om att åka med SL, det räcker nu!" Tänker ni nu, heller hur? Och då tänker jag "Jaa jag kan läsa tankar!" haha nog om det!

  Jag tänkte prisa SL för att de så ofta är i tid när jag kom på allt jag stör mig på när jag åker kommunalt, var jag än bor så stör jag mig på samma saker. T.e.x. när man ser något klia sig på näsan om och om igen och själv så försöker man titta bort och så tänker jag "nej gör det inte, gör det inte, gör det inte, han gjorde det!" och då vill jag gå fram till människan och berätta att även om han diskret tittar ut genom fönstret så ser vi här inne i bussen att han petar i näsan!

 

  Vad stör mig mer, hm... Ja klart! Folk som pratar onödigt högt i telefonen och när man väl är kan gå av bussen så funderar man på om man åkte buss eller lyssnade på en telefonkonferens mellan en person och personens terapeut?

  När man råkar hamna på samma buss som personer som har ett behov att berätta om allt de någonsin varit med om, då trycker man in sina inear hörlurar så långt in i hörselgången som möjligt, höjer volymen och blir en sån irriterande person som vickar med huvudet, klappar med handen på sitt knä eller stampar med foten i takt till musik som inte passar vad alla andra lyssnar på. När jag stöter på en sån person som vickar/klappar/stampar i takt med sin egen musik så blir jag lite rörd och tänker "ååh min soulmate.."

  Precis i den mysiga stunden så kommer det en kille (gärna med utländsk härkomst men det får man inte säga så det sa jag inte) som stannar vid ens plats, jag ser att han pratar men man borde inte få störa i en så bra låt som jag lyssnar på ju! Godhjärtad som jag är så tar jag ut en plupp som strömmar musik, ur örat och ler så vänligt jag kan mot personen jag vill slå till för att han stör när han säger: är det ledigt här?

  "Va!? Ser han inte att min väska sitter där?" återigen är jag godhjärtad och säger: Mmh visst. I mitt huvud lägger jag till "precis som alla andra typ 50 sittplatser i bussen!" Plötsligt blir man nästan tvungen till att höja volymen ännu mer -.- och jag gör det tydligt så killen fattar att jag kanske inte kan hindra honom från att sitta på en allmän sittplats men jag kan dränka hans "så var är du påväg?" med min höga musik som han redan förstört en gång.

  När man sen äntligen går av så ringer såklart en kompis och när jag svarar: "Aj som tusan! Vänta måste sänka, har högsta volym för det var en man som inte kan vett och etikett som gjorde mig irriterad, en kvinna som var på terapi i bussen och någon kille som prompt skulle sitta bredvid mig så jag tror jag sprängt mina trumhinnor." då inser jag att det nog, av alla på bussen, var jag som behövde söka hjälp... Haha!

Så hur ser era bussresor ut?



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0