Japan
Att jag inte nämnt den enorma jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan är för att jag har verkligen inget jag kan tycka om det, vad ska jag säga? Att sitta och tycka att den var bra/dålig (allt för många sitter så, mer eller mindre seriöst) känns hopplöst, det har skett! Dags för alla att se framåt, stanna inte i att tycka synd om alla drabbade och hata själva händelsen; gå längre! Se lösningar, hjälp med vad du kan! Även om det bara är ett par kronor till någon insamling som sker vid kassan på Ica. Många bäckar små! Dags för Sverige att få tummen ur rumpan och istället ta tillfället i akt att passa på att bättra på sitt rykte och visa att vi är ett starkt land att räkna med!
Det är inte själva katastrofen utan mer reaktionen om gör mig upprörd. Över 10 000 olika individer saknas från EN av de värst drabbade städerna. Det är hemskt, men dags att ställa sig upp och dra sitt strå till stacken.
Av någon konstig anledning känner jag att jag mer eller mindre är ganska ensam om att tycka så här. Tyvärr! Men då gör vi ett inlägg om det på bloggen och så ser vi Sverige sluta huka sig och bara tycka synd om alla och istället ställa sig, rak i ryggen och ge en hjälpande hand. Det här är större än hudfärg och människoraser.
Den här fega inställningen tyckte jag att man tydligt märkte när Obama höll sitt TV-tal och sa
"– Å det amerikanska folkets vägnar har jag framfört våra djupaste kondoleanser."
Jaha, men som världens mäktigaste (USA har mer makt än något annat land, ingen kan komma och säga emot mig om det) nation måste man väl ha mer att komma med? Starta krig går på rullande band ju, ingen som ser felprioriteringarna här? Även Sveriges nyhetssändningar präglas fortfarande bara av hur stor katastrof det var och följderna, självklart är detta viktigt att informera om men kom igen nu?
