Du...

Jag såg dig igen idag... Var ute med min lillebror och hade kul och pratade med honom, var du tvungen att stå där då!? Va? :( Måste du det...? Jag har slutat tänka på dej nu ju, jag har ju slutat att vilja ringa dej när jag mår dåligt för att ha någon att prata med. Jag var fri! Måste du visa dej då?

Du såg mej med... Jag vet det... "Jag saknar dej" skrek något i mej. "Aldrig i livet!" skrek jag tillbaka... Den där vanliga känslan kom tillbaka, du vet vilken. Jag ville ta dig därifrån, ringa eller smsa dej, bara få prata med dej och vara själv med dej. Det blir alltid så här, låt mej vara! Kan inte du på något sätt har koll på vart jag är så håller du dej borta från mej?
Undrar om vi kommer bli vänner igen om ett år eller så.. så som det har en tendens att bli ibland... Återigen så är det de dubbelsidigt om det där. Jag vill för jag vet att jag kan prata mycket lättare och ärligare (vilket du aldrig tror på) med dej än med andra. Samtidigt vill jag inte för det är bäst för båda om vi aldrig mer ses. Kan du inte hålla dej utanför mitt liv nu? Snälla!?


Ingen behöver ta åt sig av detta, den det gäller skulle aldrig läsa det. Detta är återigen bara jag som måste få skriva av mig och inget vanlig inlägg om mitt liv och min vardag eller så :) De "riktiga" blogginläggen kommer snart börja igen, jag måste bara få ihop min vardags rutin och så först :) så vet ni det också :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0